Hej!

Jag bara suckar när jag skriver detta, jag är så sjukt besviken på hur min hjärna fungerar att det inte är klokt.

 

Jag var bättre ett tag. Okej! ångesten kom ju fortfarande men jag gjorde mitt yttersta för att försöka skjuta undan den.

Jag började äta ordentligt med färre hetsar än vanligt.

Jag började träna alla muskelgrupper. först ville jag bara skulptera men det utvecklades och jag ville börja bygga.

Jag anmälde mig till mina kurser som jag skulle läsa

 

och har även jobb hela sommaren på Öland om jag vill.

 

 

Med min vanliga otur började det med att jag inte blev prioriterad av skolan eftersom dem inte förstod att det var missade gymnasiekurser jag skulle läsa. så där sket sig det där.

 

Funderade på vad jag verkligen ville och allt kändes så seriöst helt plötsligt.

Jag trodde inte att jag skulle falla på detta sättet igen faktiskt.

har funderat mycket med bloggen och sådär också, men jag kände mig så ensam i allt.

 

Tog liksom bort alla bloggar som handlade om ana och viktminskning för ett par månader sen men nu asså ah.

jag vill inte känna mig så ensam och så lost.

 

Idag har jag inte ens ätit något heller och då blir man ju bara ännu mer nojjig.

 

Och.. jag som bara stod med ena foten i helvetet har tydligen valt sida igen.

 

kom precis hem från en väldigt lång promenad och ska kika på lite serier innan jag lägger mig.