Kom hem för ett tag sedan och dagen har varit så otroligt bra.

Jag och bästis flummade runt som jag vet inte vad eftersom vi båda var så trötta och vi drog en massa dåliga skämt.

Jag åt ingen frukost eftersom jag inte visste exakt hur dagen skulle se ut. Jag hade iofs redan planerat att dra med henne till slimfood eftersom jag redan googlat fram att kräftsallad där vore bästa alternativet... (störd) utan pasta såklart.

Hon gick med på det i alla fall och efter det blev det inget mer där.

Vi tog sedan spårvagnen till liseberg och gick ett varv innan vi drog oss hemåt igen.

Jag frös som F.A.N så jäkla kallt var det. värmdes inte ens upp på hela bilresan hem där värmen var på max och jag hade både tjockisjacka och vantar på mig. Var tvungen att sätta mig framför mitt element med en kopp te i en halvtimma innan jag tinade upp.

 

Blev frågad av kompisen om jag ville äta middag hos hennes mamma senare eftersom hon hade frågat om jag ville komma. Men jag tackade nej. Visst var det skönt att slippa maten där men det var inte därför jag tackade nej och jag blev så jävla ledsen att jag grät (vilket typ aldrig händer) för att jag är så misslyckad.

 

Anledningen till att jag tackade nej var för att jag inte vågar sitta med hennes mamma och man och vara social. Jag har inget att tillföra, inget att komma med, dem kommer tro att jag är en stor lat tjockis som inte tar tag i något om jag skulle säga att jag inte gör något. Jag är misslyckad.

Jag har sånt jävla problem med den sociala biten nu för tiden att jag bara blir mer och mer fundersam över hur jag någonsin ska våga mig ut i livet, söka jobb, skaffa pojkvän. Allt.

 

Nu har jag precis ätit en apelsin och världens godaste nyttigaste protein-pepparkaks-fudge-kladdkaka typ. Så jäkla god MUMS! Hiss för påhittade kalorisnåla recept som är så sjukt goda.

 

velar mellan promenad och att sova, har visserligen gått hela dagen i gbg men det räknas ju inte..