I skrivande stund sitter jag och hetsar på crunchy med yoghurt och en påse godis.. FETTO!

 

Ska snart besöka toaletten...

 

Idag var jag ledig så jag sov lite längre än till kl 6. tog sedan en promenad, klippte gräsmattan ( sjukt svettigt och tungt ) och sedan cyklade jag ner till havet. Dock blåste det rätt mycket så jag märkte inte att solen tog så mycket som den gjorde. När jag cyklade in till personalmötet så frågade alla om jag hade solat idag.. fail på det. kräfta var det ja.

 

Sen håller vi på och testar en ny grej så vi hade smakprov på pizza och jag åt 1/2 slize av en pizza som var delad i åtta delar.. vilket är typ inget alls.. men det tillsammans med PMS triggade igång mig till dagens hets..

 

idiot sofie!

Patetiska jävla idiot.

 

Se har jag fått en inneboende också, när jag lyfte på filten i soffan för att rätta till den så satt det en ÖDLA!!! på mitt ben! sjukt äckligt. Gjorde som man alltid gör, hoppar runt och skakar av sig äcklet så fort man bara kan. tyvärr försvann det lilla monstret och nu kan jag inte hitta den. Hoppas verkligen inte att jag vaknar upp med en ödla i sängen imorgon.. isåfall får jag flytta ut till den andra stugan.. hua

 

Toaletten var det ja.. hejs

Idag gick jag upp klockan 06.00 för två timmar av promenad och cykling innan jobbet.

 

Har haft en sån sjukt känslosam dag. Började när jag av misstag gjorde fel i en beställning och på så sätt beställde friterat till mig själv på lunchen...!!! ojj så bra.

Luchade med en jobbarkompis och bestämde mig för att äta ändå, men det tog lite längre tid för mig eftersom jag inte bara kunde trycka ner det och behålla det. Så ca en halvtimme satt vi i alla fall.

Just då drällde det in en massa folk som skulle köpa massa och beställa, vilket gjorde att vi tydligen satt för länge.. ville typ döda mig själv bara för att dem inte var nöjda just då.

Men om jag måste slänga i mig mat på max 10 min så struntar jag hellre i att äta faktiskt.

 

Efter det jobbade jag lite isolerat i en halvtimme innan jag gjorde min vanliga uppgift igen, så på den tiden kunde jag klanka ner på mig själv ännu mer.

 

Pga, friteringen så gick jag ytterligare två timmar ute i blåsten.

Jag grät hela tiden. Så känslig var jag, jag kunde tänka på vad som helst och tårarna bara rann.

 

Jag gråter sällan, men när det väl händer så är det inte helt lätt asså

 

Är på plats på favoritön igen och taggar inför jobb imorgon.

Men fyfan vad det regnade idag, kunde knappt se vägen när jag körde. fyra timmar helt själv i bilen utan att kunna se något alls. sjukt läskigt.

Kan väl känna mig en aning ensam. Jag är ju helt själv i ett stugområde, där majoriteten av folket inte kommit än. Mina närmsta grannar är en flock med kor.. HAHA

 

Men jag tror nog att det kommer bli bra.

Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att detta ska boosta mitt självförtoende och locka fram den sociala biten inom mig..

 

Men seriöst så har jag verkligen problem med det.

Pappa och jag skulle fixa mobilt bredband i köpcentret hos oss och jag fick en sån obehagkänsla i hela kroppen som jag inte kunde reda ut, vi stog mitt i hela folkmassan Jag fick dra en lögn om att jag skulle hämta min telefon i bilen för att kunna sätta mig där och andas en stund. var så sjukt nära en panikattack.

Så äckligt.

 

Aja, jag ska upp i tid imorgon och träna innan jobbet (om jag lyckas ta mig upp) så nu säger jag godnatt

Igår hade ja en trevlig dag nere i stan med bästis. Vi köpte med oss sallad och satte och på bryggan i stan och njöt av solen och snackade en massa. Vi drog en sväng på stan i jakt på shorts till mig men inga satt bra...

Sen blev det avslut på altanen med ännu mer sol som.

 

Igår spydde jag.. vi satt och åt godis hela familjen. inegn som helst aning varför vi alla satt och gjorde det direkt efter middagen, det gör vi aldrig annars. När jag sedan märkte att alla skulle iväg på olika håll så kändes det inte mer än rätt att åtgärda lite av mitt misstag.. usch! rev sönder hela halsen också. blödde som sjutton. Det var ju så längesen jag gjorde så.. aja skitsamma. inget att älta.

 

Jahapp, dags för lite morgonpromenerande tror jag.

 

Ciao

För första gången på länge har jag gjort något som jag faktiskt är riktigt stolt över. Jag fick ett sommarjobb och jag utförde det riktigt ordentligt bra. För mig som är socialt handikappad så lyckades jag faktiskt otroligt bra för att vara jag.

När mamma kom förbi så sa min chef till henne..

"sträck på dig, vilken fantastisk dotter du har, var har hon varit i alla år"

 

Jag tycker att det är väldigt svårt att ge mig själv beröm och det handlar ju bara om ett sommarjobb.

 

Men när jag för en gång skull faktiskt vill ha uppmärksamhet (som jag aldrig annars vill ha) så lyckas min syster med något som är ännu bättre samma helg och som vanligt trycker jag ner mig själv igen..

detta är jättestort för mig men kanske ännu större för min syster.. hon lyckades nämligen ta sig in på läkarlinjen i ett annat land och har pluggat sönder sig själv för att komma in eftersom betyget inte helt räckte för en plats i Sverige

 

Så vad fan har jag att vara stolt över... att jag har lyckats få ett sommarjobb medans syrran ska bli läkare.

För att pappa är läkare och mamma barnmorska.

Jag kommer aldrig vara tillräckligt bra.

 

För att jag gärna hade blivit läkare om jag hade kommit in och betygen hade räckt. Yrket är ju verkligen intressant tycker jag.

Jag är så otroligt jävla patetisk att det inte är sant.

 

Åhh  Godmorgon förresten.. nu ska jag ut på promenad!

 

Fråga mig inte ens vad som hände sist. Vad var det för nån jäkla dipp. Jag försöker verkligen och jag anstränger mig himla mycket för att ta mig ur den här skiten. Jag vill ta mig ur den här skiten och jag vill slippa tänka och ha ångest över att äta vissa saker.

 

Just nu är jag på plats på Öland i alla fall och har jobbat min andra dag.

Tror ni inte att jag fick läras upp på just den platsen där man behöver vara så sjukt jäkla social och trevlig att det inte är sant. Jag försöker verkligen och jag tror att det går ganska bra? dem säger att jag är väldigt duktig i alla fall.

hoppas jag bli bättre på den sociala biten nu i sommar!

Jag äter både mat och fika där och har faktiskt klarat mig väldigt bra med att vara måttlig.

 

Känns som jag äter en massa och ändå ser jag hur jag går ner i vikt. men å andra sidan så mår jag ju så sjukt bra när jag tränar och eftersom jag varit så nervös inför jobbet så har jag klivit upp kl 06.00 tagit en promenad på en timma för att sedan hämta cykeln och köra en runda på dryga timman där också. sen börjar jag klockan 10 och är uppe på fötterna till klockan 18.00. förutom lunch och fika raster

 

men om det visar sig att jag måste äta ÄNNU mer för att hålla min vikt så kommer det bli tufft, för redan nu äter jag massa känns det som.

 

Åker hem på söndag och sedan ner igen en vecka senare för jobb resten av sommaren.

BUHU för att jag missar lördags spinningen på friskis imon.. sista nästa vecka sen för den här terminen och så fasen ska här trampas

 

Puss på er fina kämpar där ute

Känner mig bättre i psyket idag faktiskt och anledningen till att jag var så deppig förra veckan var för att jag hade jobbiga val framför mig som först gör att jag bara ser problem i enkla lösningar samtidigt som osäkerheten på mig själv och brist i min sociala förmåga tryter..

 

Idag vaknade jag redan kl 7 och kände inte alls för att ligga kvar.

Kaffe bryggdes och bloggar lästes innan jag gav mig ut på morgonrundan.

Jag älskar min morgonrunda
.

Frukosten gav mig lite ångest, men jag gör mitt bästa för att trycka undan den, har ju trots allt lovat mig mer den här veckan. Har sagt 1200 om jag vill. Att jag åt lite förra veckan och inte tillät mig något i två dagar gör att det känns som jag kan äta hur mycket som helst idag.

Träning är ju självklart ett måste! Att träna har hjälpt mig så många gånger och är något jag aldrig slutat med. Skulle jag ha uppehåll skulle jag förmodligen gå in i väggen, ge upp eller dö på en gång typ.

 

Jaja dags att hjälpa syrran att bänka, ska leta friskispass sen, städa rummet och ge mig på att måla en varg haha. Har alltid funderat över om jag kan.. måste ju försöka någongång

 

 

Imorse ville jag bara ligga kvar och sova hur länge som helst.

Men man kan ju inte göra morgon utan kaffe och morgon pw.

Upp och iväg. Känns ju alltid så mycket bättre efter. kom hem 40 min innan medelpasset på friskis började, så det var bara att packa väskan och börja gå ner mot stan.

 

Paaset var nytt och ändå kände jag mig som en veteran då hon hade bytt musik och använde endel koreografi från år 2011 hehe, jag var ju om möjligt ännu mer stammis på gymmet då..

I alla fall så kom syrran ner till gymmet så körde vi rygg och biceps. Fick bra kontakt i hälften av övningarna ungefär och jag sänkte mig inte i alla fall.

Kan till och med dra av vikt från mina chins nästa gång

 

Nog om massa sånt. Morsdag idag ju. Vi alla syskon ska bjuda mamma på middag ute. Valet av restaurang blev tyvärr ändrat och jag har ingen aning om vad jag ska ta. Deras sallad testade jag förra gången jag var där och det var det vidrigaste jag smakat..

 

Så jag får se fisk kanske? Aja. Ikväll kommer alla hit eftersom det är pappa vecka för lillebror som kör på det systemet och även syster kommer så nästa vecka kommer jag äta mer regelbundet men mindre och inte väga mig.

Men bara den här veckan kan jag se resultat på min kropp. Jag har lite större mellanrum mellan låren, magen är platt och jag blev kallad smal av min syrra.

 

Japp lite mer positiv anda här i bloggen idag

 

Hoppas det går bra för er alla med morsdag, fika,middag och hela baletten

Såå tråkigt med dåligt väder.. men aja regnjackan får hänga med ifall det börjar regna.

Man måste ju inte sitta inne bara för att det är dåligt väder, Eller hur?

 

Min våg var väldigt snäll mot mig idag vilket bara känns så bluffigt, men jag blir såklart bara glad.

Tror tråkigt nog att oavsett om jag fastar idag så kommer den inte visa mindre imon. Det brukar fungera så för mig att kroppen återställer sig lite med vätska och sådär efter att man spytt en dag. Så jag försöker övertala mig att oavsett vad vågen visar imon så ska jag inte lägga så mycket energi på det.

Det är sjukt vad jag lärt känna min kropp bra efter att ha laborerat med den så mycket. 

Att jag inte bara kan acceptera den. Har övat så sjukt mycket på att försöka acceptera den nu på senaste.

Dags för mig att hoppa i träningskläderna och gå ner mot gymmet. Härliga lördagsspinning här kommer jag. För jaa jag känner mig inte helt tom på energi, så här ska trampas

 

 

..Och där var sista omgången uppspydd, kroppen känns matt och vågen visade mindre än imorse efter all skit jag utsatt den för idag. konstigt. Dock inte något att vara allt för exalterad över då jag vet att sånt kan vara väldigt missvisande när man svälter hetsar och spyr.. men den här veckan har jag hittills rasat i vikt och det var längesen jag gjorde det.

 

Imorgon har jag bokat ett spinpass, som vanligt med andra ord. Har spinnat nästan varje lördag i över ett år.

Hoppas bara jag orkar, min kropp har varit van vid så mycket energi på senaste att det inte alls varit några problem.

Imorgon får det bli snålt på mat igen och söndagen blir som sagt restaurang osådär, men har redan kollat upp menyn så det ska nog inte vara några problem.

 

Yes! everybody know´s i lover her!

 

Vaknade strax innan 8 imorse precis som vanligt, drack mitt kaffe och gick ut på morgon promenad.

Oavsett hur trött jag är så är det inte jobbigt längre. Det känns mer som rutin.

 

När jag kom hem däremot så gjorde jag iordning allt jag var sugen på ställde det på en bricka och tog med in på rummet och åt och åt och åt framför ett avsnitt av grey´s anatomy..

.. kommande avsnitt så stod jag och spydde upp allt jag kunde igen.

 

Hur patetiskt får man bli?

 

Inser att jag börjar förneka mitt problem mer och mer. Jag tycker att det är sjukt jobbigt. Men det är ju vardag för mig, det känns inte konstigt på det sättet.

 

Jag menar, istället för musik på högsta volym när jag spydde så kollade jag på film för att inte bli utråkad och råka lämna toaletten för tidigt.

 

Men det är alltid såhär. När jag har planer som ikväll eller planer någon av de kommande dagarna så hetsäter jag alltid, så typiskt

aja, dags att hjälpa syster att bänka lite och på söndag blir det förmodligen rygg och biceps på gymmet. Kan ju inte dra mig ur nu när jag sagt att jag vill träna styrka. surt bara när hon märker att resultat inte kommer excistera. Kan ju inte bygga muskler om man inte äter ordenligt med protein..

 

Gick en sväng senare med bästis och hon kom med ett sjukt kul jobbförslag som jag taggade till på. Men vi får se hur det blir med det.

Sen sa hon att hon var så glad att jag mår bättre nu.. ja vad ska jag säga?

Visst är det!

Har inte ätit något idag heller och jag har inte ens tänkt tanken. väldigt konstigt faktiskt. Har varken varit sugen eller hungrig idag.

Blev visserligen sjukt anfådd på promenaden och alldeles nyss när jag reste mig upp blev jag så yr att jag fick huka mig långsamt och ta emot med händerna.. jätte längesen jag kände det..

 

imorgon blir det nog visserligen middag hos mamma tror jag och på söndag är det ju morsdag så då ska vi ut och äta.

känner jag mig själv i såna här lägen så hetsar jag väl nån gång snart?

så är jag funtad.. Hej Tjockis!

 

 

Hej!

Jag bara suckar när jag skriver detta, jag är så sjukt besviken på hur min hjärna fungerar att det inte är klokt.

 

Jag var bättre ett tag. Okej! ångesten kom ju fortfarande men jag gjorde mitt yttersta för att försöka skjuta undan den.

Jag började äta ordentligt med färre hetsar än vanligt.

Jag började träna alla muskelgrupper. först ville jag bara skulptera men det utvecklades och jag ville börja bygga.

Jag anmälde mig till mina kurser som jag skulle läsa

 

och har även jobb hela sommaren på Öland om jag vill.

 

 

Med min vanliga otur började det med att jag inte blev prioriterad av skolan eftersom dem inte förstod att det var missade gymnasiekurser jag skulle läsa. så där sket sig det där.

 

Funderade på vad jag verkligen ville och allt kändes så seriöst helt plötsligt.

Jag trodde inte att jag skulle falla på detta sättet igen faktiskt.

har funderat mycket med bloggen och sådär också, men jag kände mig så ensam i allt.

 

Tog liksom bort alla bloggar som handlade om ana och viktminskning för ett par månader sen men nu asså ah.

jag vill inte känna mig så ensam och så lost.

 

Idag har jag inte ens ätit något heller och då blir man ju bara ännu mer nojjig.

 

Och.. jag som bara stod med ena foten i helvetet har tydligen valt sida igen.

 

kom precis hem från en väldigt lång promenad och ska kika på lite serier innan jag lägger mig.

 

 

 

 

 

Asså, jag var bara tvungen att smaka på glassen, och sen tvungen att ta en macka och sen var jag bara tvungen att testa allt annat jag hade i kyl och frys.

 

Efter det var jag bara tvungen att spy..

 

vad kan jag säga? det bara hände!

 

Rent matmässigt förbereder jag mig på att springa tio marathon..

det där begreppet " jag skulle kunna äta en hel häst" låter inte längre orimligt.. iofs bara att köpa felix lasagne urk

Jag har kommit på mig med att tycka att syrran är dum i huvudet om hon lämnar något på tallriken och säger att hon är mätt, trots att hon inte ätit mycket alls. Men mätt för henne är ju att vara behagligt mätt, nöjd dvs inte längre hungrig. För mig efter alla hetser betyder mätt numera när mn rullar ifrån bordet, och det är ju fel! 

 

katastrofhuvud, åhh varför förklarade ingen innebörden med ätstörningar innan jag fick dem.

 

och av världens mest dumma argument så sitter jag inne och tittar på film istället för att vara ute eller träna i det fina vädret.. vet ni varför? jooo

antingen kunde jag träna på friskis mellan 12-13 men då missar jag soltimmarna

eller så solar jag mellan 12-13 men då missar jag träningen

bästa lösningen i mitt huvud var att missa båda och sitta inne och uggla för att inte få dåligt samvete??

asså ingen som helst logik i detta..

 

min hjärna är totalt jävla störd nuförtiden

 

Går runt med en olustig känsla i magen sedan helgen som jag måste släppa.. jobbigt!

 

Har vaknat halv nio så länge jag kan minnas nu förutom idag när jag vaknade halv tio, dvs exakt samma tid bara att vi ställt om klockan juu. Aja

 

Är inne på min 8 kräkfria dag idag och innan dess var det också en vecka ungefär och det känns superbra. Det är så skönt att inte vara lika svullen i ansiktet eller kroppen över lag.

 

Nu ska jag nog läsa vidare i min bok och sätta mig ute i solen ett tag.

Man får faktiskt färg, bara så ni vet! haha

 

osammanhängande inlägg känner jag

 

Ha en fin start på April!

Känner fasen inte igen mig själv..

 

Åt ingenting igår eftersom jag verkligen hade lovat mina kompisar att följa med ut, och jag tänker inte svika mer.. i alla fall visste jag att om jag skulle äta något och riskera att bli uppsvälld skulle löftet kunna bli svårt att hålla.

 

Föfestade hos bästa vän med en massa kul folk, pratade, var social, drack vin, drack mer vin.

Tog en taxi ner till stan och tiden flög iväg. Träffade en kille som jag snackade med ett bra tag innan vi bestämde oss för att gå hem till honom.

vi kom på att vi kände igen varandra sen förut förmodligen gymnasiet, är inte helt säker.

Insåg hur jävla liten värden är när han frågade vilken skolsköterska jag hade på gymnasiet?? WTF liksom.

Hon vet ju om allt om mig och vet vilka mina föräldrar är och så och då var det tydligen hans mamma...!!

 

Aja!

 

Imorse gick jag walk of shame hem med håret åt alla håll, gårdagens smink och höga klackar.. kan vara det pinsamaste jag gjort på länge..

 

Kul kväll? jodå fan jag har alltid sagt att jag borde bli nunna

Sitter i min ensamhet och dricker vanilj te.

Funderar på livet och kommer som vanligt fram till.. ingenting. Dem senaste åren har verkligen tömt mig på den lilla glöden som alltid funnits i mig och som alltid fått mig att tro att det någon gång kommer att bli bättre.

häromdagen var första gången jag kände av att jag tydligen inte betyder något alls för en gymnasievän. Jag vet att det beror på detta, att jag inte velat träffa någon och inte har kommit på träffarna med klasstjejerna en enda gång sen vi tog studenten. Men hon visade verkligen detta på ett konstigt sätt.. det kändes som att få en fet jävla käftsmäll.. pinsamt!

Jag vet att mina vänner alltid stöttar mig och finns där för mig, men samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att jag inte är värd dem. Varför vill dem vara med mig? Vad tillför jag? Jag är inte tillräckligt bra för att ens kunna få kalla mig för deras vän.

Men nu är jag så himla rädd, jag vågar inte göra någon besviken längre. Jag har umgåtts mer med mina vänner dem senaste veckorna än jag har gjort på flera månader, och det känns bra

Vi har hunnit med promenader, matlagning,myskvällar, utflykter och en massa tid med min syster som förövrigt är min bästa vän också.

Mina bästa vänner är hennes bästa vänner och det är så himla bra.

 

Att umgås så mycket har fått mitt hetsande att lugna ner sig, det har bara hänt en gång på den tiden följt av fingrar i halsen, men annars har det gått mycket bättre. har väl inte ätit som jag borde men åtminstonne inte hets och spya. för det är fan inte kul.

 

Jag taggar påskafton. förfest hos bästa vän följt av utgång.

Ska supa mig redlöst full.

 

 

Har vaknat innan klockan ringer två dagar i rad nu och det är så sjukt skönt att ha en bra sömnrytm.

 

Igår träffade jag A för första gången på länge, för vår del blev det både ett step pass och ett aerobic pass och utöver det tog jag några timmars promenad.

Så jodå, jag är nöjd.

 

Förövrigt lever jag i en iglo när inte pappa är hemma och eldar på och sköter elementen..

Så det är väl typ 17 grader i huset nu.

Ja visst kan jag fixa det själv, men det blir liksom inte av eftersom jag mest är på mitt rum och där är det varmare.

 

Men tomt är det i huset nu.