Att det fortfarande känns

Så var min älskade häst såld!

Det spelar ingen roll att jag inte har träffat henne på hur länge som helst.

Hon är inte längre min och jag har inte ens ett val att ta tillbaka henne längre.

 

Tänk att all den här skiten har kunnat förstöra så mycket för mig. Visst hade jag kunnat ha kvar henne, men jag som ägare vill ju hennes bästa och som det såg ut då så skulle hon ha det bättre med någon annan. Det står jag fast vid. Men det känns bara så jobbigt.

 

Önskar att jag kunde "frysa" henne så jag kunde få ha henne om ett par år i den åldern och allt som hon var när jag lämnade bort henne. Jag var liksom inte alls klar med henne. Vi skulle kunna ha utvecklats så mycket mer tillsammans.. En sak är dock klar! det är att jag är långt ifrån färdig med hästar.

Dem är ju bara helt underbara. Ska lätt köpa häst om ett par år igen. om jag fortfarande lever

 

Fick ett ryck och började skissa ner mina känslor lite. Resultatet blev väl helt ok men måste öva mer för att det ska se bra ut om man säger så..

Döm själva

Vill bara att du ska veta att jag finns och ställer upp om du behöver skriva av dig eller så. Som jag skrev förut, hoppas att du kommer må bättre med tiden och ta upp hästarna igen! Styrkekramar till dig <3

sv: jodå, jag får impulser varje gång jag blir för mätt. eller varje gång jag känner att jag ätit något olämpligt. men mitt mål just nu är att klara 50 dagar (sedan flera än så också såklart), och det är det enda jag tänker på när impulserna kommer. hur mycket det skulle förstöra om jag följde impulsen.

så vacker bild

Förstår att du saknar din häst. Men du är ju en bra ägare som vill din hästs bästa.

Kramar. <3

åh vad jobbigt med hästen.. :( och sjukt fint tecknat!<3

nu började jag ju läsa igenom alla dina inlägg slaviskt, bara för att jag vet vem du är. men seriöst. håret. så snyggt. LÄR MIG RITA HÅR.